Denna presentation avslutas med Svenska Dagbladets recension av Drömmarnas kafé (av Steve Sem-Sandberg).

Läs mer om Lenka Reinerová: http://www.perenn.com/lenka

I sju berättelser skildrar Lenka Reinerová olika händelser i sitt liv. I likhet med så många andra under 1900-talet präglades det av dödshot, flykt, exil och svåra förluster. Reinerová föddes 1916 i en judisk familj i Prag i den dåvarande habsburgska dubbelmonarkin. I den första berättelsen, som också gett namn åt boken – Drömmarnas kafé – påminns läsaren om den fruktbara symbios mellan tjeckisk, tysk och judisk kultur som rådde i Prag fram till andra världskrigets utbrott. Reinerová skapar i sin fantasi ett himmelskt kafé och befolkar det med kulturella storheter som på något sätt varit knutna till Prag medan de levde här på jorden. Många intressanta personer passerar revy. En del är kända för oss, andra okända. Här finns sådana som hon inte själv var bekant med – Kafka, Brod, Rilke, Hašek, Capek, Seifert – men också sådana hon kände, till exempel den legendariske reportern Egon Erwin Kisch, författaren Anna Seghers eller skådespelerskan Helene Weigel. Berättelsen är uppbyggd kring samtal som Reinerová för med några av kafégästerna. Vi får inblick såväl i dessa människors livsöden som i viktiga historiska händelser. Biografiska inslag blandas med fantasifulla påhitt, humor med djupaste allvar.

Berättelsen Morgonfågeln utspelar sig i det kvinnofängelse i Paris där Reinerová, på grund av de franska myndigheternas misstro, hölls fängslad i ett halvår 1939.

Den grå vargungen utspelar sig i Casablanca, där Reinerová tillbringade nästan ett halvår, ensam och utan pengar. Den lurpassande vargungen är Reinerovás bild för den förtvivlan och uppgivenhet som hon ständigt måste vara på sin vakt mot.

I Glas och porslin får vi inblick i de politiska förhållandena i 50-talets stalinistiska Tjeckoslovakien. En kvinna har just släppts ur fängelset, där hon hållits inspärrad på grund av olika politiska beskyllningar. Kvinnan är på väg till den småstad dit hennes man och lilla dotter förvisats. Men fri blir man inte bara för att man blir frisläppt – för att bli fri krävs mod. Här berättar Reinerová om sina egna erfarenheter av tiden efter frisläppandet från rannsakningshäktet, där hon tillbringade 15 månader.

Utflykten till Svansjön handlar om en resa till Ravensbrück som Reinerová företar tjugo år efter krigsslutet. I detta kvinnoläger hölls hennes syster fången innan hon transporterades till Auschwitz. I lägerarresten finns bilder på de kvinnliga fångarna. Reinerová vill se bilden av sin syster. Oväntat får hon syn också på en annan bild – av schweiziskan Carmen Maria Mory, ”Dödens svarta ängel”, som var Reinerovás medfånge i kvinnofängelset i Paris. Reinerová berättar om Ravensbrück, om sin familjs öde, om den gäckande Mory, om sin tid i fängelset i Paris 1939, i interneringslägret Rieucros, i det marockanska lägret i Oued-Zem. Allt vävs samman på ett mycket skickligt sätt. Detta är inget annat än ett mästerligt reportage av en kvinna som inledde sin journalistbana år 1936 på Arbeiter-Illustrierte-Zeitung och som sedan 1935 kunde räkna Egon Erwin Kisch, ett av 1900-talets allra främsta namn inom reportagekonsten, bland sina vänner!

På väg med Franz Schubert handlar om en tågresa mellan Zürich och Wien i våra dagar där historien gör sig påmind. Reinerová inleder med att berätta om en resa hon gjorde till Zürich på 30-talet, genom det farliga Tyskland. I staden levde vid den tiden många tyska kulturpersonligheter på flykt undan nazisterna.

I Andra landningen i Mexico berättar Reinerová om en konferens i Mexico som hon deltar i på inbjudan av Goethe-institutet och ett mexikanskt universitet. Året är 1993 – åren i exil i Mexico ligger 50 år tillbaka i tiden. Upplevelserna under detta återbesök varvas med tillbakablickar, inte minst på exilåren i Mexico 1941-45.

våren 2005
Per Nilson

Läs mer om Lenka Reinerová

Ur Svenska Dagbladet:
Prövningar skildrade med dråplig humor
Boklådan/Lenka Reinerová

Lenka Reinerová är ett unikum. Hon är den sista representanten för den en gång mycket livaktiga tyskspråkiga litterära minoriteten i dåvarande Tjeckoslovakien. Född 1916 är hon gammal nog att ha mött de flesta tongivande konstnärerna och författarna i Prag på 20- och 30-talen. Bland annat bodde hon flera år granne med Egon Erwin Kisch på Melantrichová (Melantrichgasse) och kom att följa Prags berömda "rasande reporter" i exil i Mexiko. Om detta berättar hon bland annat i boken Drömarnas kafé (Das Traumcafé einer Pragerin), sju självbiografiska berättelser som bokförlaget Perenn givit ut i översättning av Per Nilsson.

Reinerová föddes i en tysk-judisk familj i Prags då helt nyanlagda arbetarstadsdel Karlín. Hon fick tidigt arbete på den vänsterorienterade Arbeiter-Illustrierte-Zeitung och var verksam som journalist i Prag fram till Münchenöverenskommelsen 1938 då hon ihop med andra ledande vänsterintellektuella tvingades gå i exil.

Flera av bokens berättelser skildrar hennes umbäranden under kriget. I Paris arresterades hon som misstänkt spion, sattes i fångläger i Marocko från vilket hon flydde under dramatiska former. Från Casablanca åkte hon med båt till Mexiko, där hon under resten av kriget arbetade för den tjeckoslovakiska exilregeringen. När hon så återvänder med sin man, den jugoslaviske läkaren Theodor Balk, väntar nya prövningar. Efter kommunistkuppen i Prag 1948 och efter att ha tillbringat 15 månader i kommunistiskt rannsakningshäkte tvångsförflyttas hela familjen från Prag och kommer inte att rehabiliteras förrän 1964.

Egentligen är det obegripligt att någon kan ha varit med om allt detta och ändå överlevt. Men Reinerová berättar om det med inlevelse och dråplig humor. Mest gripande är den långa berättelsen "Utflykt till Svansjön" som berättar om sökandet efter en yngre syster som nazisterna deporterade till koncentrationslägret i Ravensbrück. Det märks att Reinerová är i första hand journalist. Hon har sin styrka i skildringen av enskilda händelser. De längre episka linjerna hanterar hon mera valhänt. Men i "Utflykt till Svansjön" och flera andra berättelser knyter hon samman flera starka ögonblicksskildringar till en stark och gripande helhet. Läst som ett journalistiskt reportage av närmast klassiskt snitt är det snudd på mästerligt.

Steve Sem-Sandberg