Läs mer om romanen Mendelssohn på taket: http://www.perenn.com/mendelssohn-p-taket
Läs mer om romanen Liv med en stjärna: http://www.perenn.com/liv-med-en-stj-rna

Jiří Weil (1900-59) är en av Tjeckoslovakiens främsta 1900-talsförfattare. Med Liv med en stjärna introduceras han på svenska. Efter studentexamen studerade Weil slavistik och litteraturvetenskap vid Karlsuniversitetet i Prag. 1921 blev han medlem i det kommunistiska ungdomsförbundet. Under åren 1922-31 var han anställd vid den sovjetiska beskickningen i Prag och där lärde han känna den kände lingvisten Roman Jakobson. Han kom också i kontakt med sovjetiska avantgardistiska tidskrifter. 1928 doktorerade han på en avhandling om Gogol och den engelska 1700-talsromanen. Weils litterära intresse riktade sig i hög grad mot Sovjetunionen. Han var en av de första som översatte Pasternak och Majakovskij. Han översatte en rad sovjetryska författare och diktare. 1924 gav han ut Ruská revoluční literatura (Den ryska revolutionära litteraturen).

Weil hade stor betydelse för den tjeckiska kulturen som kännare och introduktör av sovjetisk litteratur och poesi. Han besökte Sovjet flera gånger och mellan 1933 och 1935 arbetade han som översättare vid den tjeckoslovakiska sektionen av Komintern i Moskva. Han översatte bl a skrifter av Lenin och Stalin. Weil fick uppleva att den sovjetryska verkligheten såg ut på ett sätt och att den beskrevs på ett annat av dem som hade makten. Weil hamnade i onåd. Han anklagades för att vara borgerlig. Alla detaljer är inte kända, men innehållet i de brev som Weil skickade hem till Tjeckoslovakien torde ha spelat en roll. I dessa klagade han bl a på att han saknade gott kaffe. Livsvillkoren i Sovjet var svåra och utlänningarna tvingades leva isolerade från befolkningen. Weil utsattes för partiets granskning, men tack vare insatser från tjeckiska kollegor blev bestraffningen mildare än vad den annars kunde ha blivit. Weil skickades på omskolning till Alma-Ata, inte långt från den kinesiska gränsen. Han hjälpte till vid byggandet av en fabrik för bearbetning av kopparmalm. Han arbetade också som reporter i ett straffläger. Efter ett halvår fick han återvända till Tjeckoslovakien.

1937 kom två böcker ut: Češi stavějí v zemi pětiletek (Tjecker bygger i femårsplanernas land) samt Moskva - Hranice (Från Moskva till gränsen), som skildrar det hårdnande stalinistiska förtrycket i Sovjet. Första delen handlar om ett tjeckiskt par som lever i Moskva. Mannen arbetar som ingenjör. Kvinnan heter Ri och den första delen av romanen bär också hennes namn (boken består av tre delar). Ri och hennes man är inte helt fiktiva; Weil hade två människor ur verkliga livet i tankarna när han skrev: ett äkta par från Tjeckoslovakien som levde i Moskva. Det riktades anklagelser mot paret och utgången av den politiska processen blev den värsta tänkbara: de avrättades. Utgivningen av Moskva-Hranice bara befäste deras öde: iscensättarna av processen anade nämligen snabbt vem Weil skrev om. I det rådande politiska klimatet med skådeprocesser och utrensningar kunde ingen gå säker. Makthavarna utnyttjade varje förevändning för att få bort den som på något sätt var misshaglig för dem (och inte ens makthavarna gick säkra).
Moskva-Hranice fördömdes av dogmatiska kommunistiska kritiker i Tjeckoslovakien medan andra kunde uppskatta den för dess autenticitet. Boken kom ut 1937, men av politiska skäl dröjde det ända till 1991 innan den gavs ut på nytt. Weil uteslöts ur det tjeckoslovakiska kommunistpartiet. Moskva-Hranice var tillsammans med André Gides Le Retour d'U.R.S.S. (1936) en av de första litterära skildringarna av Stalindiktaturen. Kritiken mot boken var så stark att Weil avstod från att publicera dess fortsättning (andra delen i en tänkt trilogi): Dřevěná lžíce (Träskeden). Den bygger på författarens erfarenheter från strafflägret i Centralasien. Den kom ut först 1992 (samizdatutgivning 1977). Ett förlag planerade att ge ut Moskva-Hranice och Dřevěná lžíce 1968, men invasionen och den därpå följande "normaliseringen" satte stopp för det. 1970 kom Dřevěná lžíce ut i Italien. Efter krossandet av Pragvåren kom inga nya upplagor av Weils böcker ut. Det dröjde ända till sammetsrevolutionen innan det blev möjligt.

Så kom 1939 och den tyska ockupationen av Böhmen-Mähren.
I ett försök att förbättra sin situation gifte sig Jiří Israel Weil 1942 med den kvinna han sällskapat med sedan flera år: Olga. Hon var inte judinna. Kort efter deras giftermål förbjöds blandäktenskap i protektoratet. Paret Weil blev av med lägenhet och arbete. Under de första krigsåren bodde de hos en viss Frič. Olga har berättat: "Vi hade visserligen båda livsmedelskuponger, men på Jiřís kunde vi bara få ut bröd och ett hekto ärtor i veckan. Han hade ingen rätt till kött, inte heller till fett, mjölk, cigaretter. Efter kriget vägde han 44 kilo." (Moskva-Hranice, Mladá Fronta 1991; förord av Petr Nový.) Weil var tvungen att gå och arbeta hos den judiska församlingen. Jaroslava Vondráčková har berättat: "För det mesta skrev han om kvällarna, under dagen hjälpte han till på judiska församlingen med insamlingen av kultföremål: ljus, bägare, böcker på hebreiska. Från landsbygdsförsamlingar och förstörda helgedomar kom rullar med helig skrift, torarullar." (Citat från Petr Novýs förord.)

1942 fick Weil kallelsen att infinna sig till en transport till koncentrationsläger. Han fick dock hjälp med att gömma sig på ett sjukhus, och när det inte längre var säkert beslutade han att fingera sitt eget självmord. Det gick till så att Weil sent en kväll ställde sin portfölj på en bro och sedan gick därifrån. Efter ett tag dök hustrun Olga och några vänner i en motståndsgrupp upp. De började ropa att någon hade drunknat. Folk samlades och någon tyckte sig skymta en arm nere i vattnet. Portföljen togs sedan till en polisstation och där hittades ett avskedsbrev till hustrun. Myndigheterna trodde på att Weil var död och så kunde han hålla sig gömd tills kriget var över. Under denna tid skrev han delar av Barvy (Färger;1946), en samling berättelser. En av dem heter Žlutá a zelená - Památce Mileny Jesenské (Gul och grön - till minnet av Milena Jesenská). Den är två och en halv sidor lång. (Vad Franz Kafka skrev till Milena kan vi läsa i Brev till Milena - en samling brev som givits ut i bokform.)

Kriget tog slut och Weil kunde återvända till de levande. 1948 tog kommunisterna makten i Tjeckoslovakien genom en kupp. Nu hade kommunisterna all makt och Jiří Weil uteslöts ur författarförbundet. Han återfick dock senare sitt medlemskap tack vare poeten Jaroslav Seiferts ansträngningar och det politiska tövädret. Seifert känner vi för övrigt som 1984 års nobelpristagare i litteratur. 1945 kom romanen Makanna, otec divů (Makanna, undrens fader) ut. Handlingen är förlagd till orienten och tiden är 600-talet f.Kr. Huvudperson är den falske profeten Makanna; en hycklande, grym och blodtörstig ledare. Weils erfarenheter av kriget och den tyska ockupationen märks också i Mír (Fred, 1949; en samling berättelser som med den andra, utökade upplagan fick namnet Vězeň chillonský) samt i Žalozpěv za 77 297 obětí (1958; Klagosång över 77 297 offer).

1949 kom Život s hvezdou (Liv med en stjärna). De dogmatiska kritikerna ansåg den vara dekadent. Weil beskylldes för att vara borgerlig idealist och fiende till folket. Boken försvann från bokhandelsdiskarna och biblioteken. Den drabbades av publiceringsförbud. Efter 1956 kommer dock den historiska romanen Harfeník (som tillägnas Judiska statliga museet) samt den nyss nämnda Žalozpěv... Den är en originell sammanställning av dokument, poetiska kommentarer och bibeltexter. Under 50-talet fram till sin död i leukemi var Weil chef för Judiska statliga museet i Prag. Han besökte Paris och visade en utställning med teckningar gjorda av judiska barn. Han skrev också förordet till en bok med teckningar och dikter som gjorts av barn i koncentrationslägret Theresienstadt. (Boken finns på engelska: I never saw another butterfly.)

I Australien publicerades Vězeň chillonský. Weil började skriva Zde se tančí lambeth-walk (Här dansar man lambeth-walk) och han skrev färdigt Na střeše je Mendelssohn (Mendelssohn på taket). Den kom ut postumt 1960. Liksom Liv med en stjärna utspelar den sig i Prag under den tyska ockupationen. Romanen inleds med att två anställda vid Prags magistrat ska verkställa ordern att ta ner statyn av den judiske kompositören Mendelssohn från taket på Rudolfinum, ett fint konserthus i Prag. Det saknas dock namnskyltar, så de vet inte vilken staty som föreställer Mendelssohn. Deras överordnade, SS-aspiranten Schlesinger, vet inte heller, men han måste se till att statyn kommer ner. Ordern kommer nämligen från högsta ort: Heydrich. Plötsligt får Schlesinger en idé: han minns undervisningen i raslära och beordrar därför de två tjeckerna att ta ner den staty som har den största näsan. När statyn har börjat vackla och är på väg ner, ser Schlesinger att det inte är Mendelssohn utan en annan, av nazisterna mycket omhuldad, tysk kompositör. I sista stund lyckas han avvärja katastrofen.

Källor: Moskva-Hranice (Mladá Fronta, 1991)
Makanna, otec divů (ELK, 1945)
Hodina pravdy, hodina zkoušky (Ceskoslovenský spisovatel, 1966)
Panorama české literatury (Rubico, 1994)
Life with a Star (Flamingo, 1990); Philip Roths förord