Läs mer om boken Drömmarnas kafé av L. Reinerová: http://www.perenn.com/dr-mmarnas-kaf

Lenka Reinerová, född 1916 i Prag, brukar framhållas som den sista i raden av författare i denna stad som skriver på tyska. Studier vid tyska gymnasiet på Štepanskágatan. Mamman är tyskspråkig och pappan tjeckisktalande, hemma talas huvudsakligen tyska. År 1936 börjar hon arbeta för Arbeiter-Illustrierte-Zeitung, en tidskrift som i samband med nazisternas maktövertagande lämnat Tyskland för att fortsätta sin verksamhet i Prag. (Också det välkända tyska Malikförlaget fann en fristad i Prag; Reinerová var bekant med dess chef Wieland Herzfelde, som för övrigt var bror till Helmut Herzfelde, mer känd under namnet John Heartfield.) När tyskarna marscherar in i Prag befinner sig Reinerová på besök i Bukarest. Eftersom hon är judinna och kommunist väljer hon att inte återvända till hemstaden. Hon beger sig till Frankrike, där hon möts av misstänksamhet och måste tillbringa ett halvår bakom lås och bom i ett kvinnofängelse i Paris. Därefter följer en tid i interneringslägret Rieucros i mellersta Frankrike.

I Amerika finns vännen och före detta chefredaktören på Arbeiter-Illustrierte-Zeitung Franz Carl Weiskopf. Tack vare hans insatser hamnar Reinerová på Amerikanska författarförbundets (American League of Writers) lista, vilket medför att hon i Marseille kan få ett mexikanskt visum instämplat i passet. Weiskopf skickar också en fartygsbiljett. Reinerová kan gå ombord men på grund av krigsutvecklingen hejdas fartyget i Marocko. Reinerová sätts på ett tåg med destination Oued-Zem, ett interneringsläger vid randen av Sahara. En dag ansöker hon om permission, den beviljas och hon återvänder aldrig till lägret. Nu följer en nästan halvårslång vistelse i Casablanca. I berättelsen ”Andra landningen i Mexico” skriver Reinerová: ”Jag hade inga legitimationshandlingar för Marocko, ägde förutom en varm dräkt och en pullover bara en klänning för den afrikanska hettan, hade inget arbetstillstånd och inga pengar, var alldeles ensam – en förtvivlad situation? Allt var helt annorlunda.”

Weiskopf ordnar dock med ett nytt visum och ny fartygsbiljett, och så kan Reinerová till slut nå Mexico. Där återser hon sin gamle vän från Prag och tiden i Versailles i Frankrike – Egon Erwin Kisch, ett av de riktigt stora namnen inom reportagekonsten. Även Anna Seghers tillhör vänkretsen. Reinerová arbetar på den tjeckoslovakiska exilregeringens ambassad i Mexico. Hon gifter sig med den jugoslaviske läkaren och författaren Theodor Balk.

Omedelbart efter krigsslutet beger de sig till Belgrad, där de stannar i tre år. Här föder Reinerová 1946 en dotter. Hon arbetar på radion i Belgrad. 1948 flyttar de till Prag. Där har hon inte längre någon familj, alla gick under i förintelsen: modern, två systrar, en åttaårig systerson. Den kommunistiska regimen för en stalinistisk politik; 50-talets första hälft är utrensningarnas och skådeprocessernas tid. Reinerová får tillbringa 15 månader i rannsakningshäkte. Under tiden tvångskommenderas mannen och dottern från Prag till landsorten. Där hamnar också Reinerová när hon släppts ur fängelset.

På 60-talet arbetar hon som chefredaktör för tidskriften Im Herzen Europas, där hon publicerar en text av Václav Havel – den första någonsin på tyska. Efter år 1969 tillåts inte Reinerová att publicera sig; hon försörjer sig som översättare och tolk. Hon kan dock inte översätta i eget namn utan får hitta någon som är villig att stå som översättare av det aktuella verket. Någon gång i mitten eller mot slutet av 80-talet kräver hon dock att få översätta i eget namn och det accepteras. I början av 80-talet börjar förlaget Aufbau i Östberlin att ge ut Reinerovás böcker.

Lenka Reinerová får besök av sin svenske förläggare och översättare Per Nilson i juni 2004.

I Weimar erhåller Reinerová 1999 den nyinstiftade utmärkelsen Schillerring för författare som skriver på tyska. Hon får den för sina ”framstående insatser för det tyska språket och den tyska litteraturen”. År 2001 erhåller hon av den tjeckiske presidenten förtjänstmedaljen av första klassen. År 2002 blir hon hedersmedborgare i Prag. År 2003 tilldelas Reinerová Goethe-institutets utmärkelse Goethe-medaljen. Hon delar den med den spanske författaren och före detta kulturministern Jorge Semprun. Utmärkelsen går till personer i utlandet som genom sin gärning på ett framträdande sätt kommit att verka för Goethe-institutets syften. En av dem som belönades 2004 var Imre Kertész. Medaljen utdelas årligen i Weimar den 22 mars (Goethes dödsdag) sedan 1955, och bland de hedrade märks storheter som Pierre Bourdieu, Bruno Bettelheim, Sir Ernst Gombrich, György Ligeti, István Szabó och Billy Wilder. I den presentation av pristagarna som finns på Goethe-institutets hemsida står följande att läsa om Lenka Reinerová: ”Hennes verk, som präglas av humanism, optimism och humor, är ett viktigt bidrag till kulturell, språklig och religiös tolerans. Goethe-institutet Inter Nationes tilldelar Lenka Reinerová Goethe-medaljen. Med sitt tyskspråkiga författarskap är hon den sista företrädaren för den rika litterära traditionen av judisk-tyska författare i Prag.”

Lenka Reinerová verkar i hemstaden Prag för grundandet av ett museum över den tyskspråkiga litteraturen i Tjeckien.

Bibliografi:

Hranice uzavřeny (1956; Gränserna stängda)
*Barva slunce a noci (1969; Solens och nattens färg)
**Sklo a porcelán (1991; Glas och porslin)
Grenze geschlossen (1958; Gränserna stängda)
Ein für allemal (1962; En för alla)
**Der Ausflug zum Schwanensee (1983; Utflykten till Svansjön)
Es begann in der Melantrichgasse (1985; Det började på Melantrichgatan)
Die Premiere (1989; Premiären)
Das Traumcafé einer Pragerin (1996; Drömmarnas kafé)
Mandelduft (1998; Mandeldoft)
Zu Hause in Prag – manchmal auch anderswo (2000; Hemma i Prag – ibland också på annat håll)
*Alle Farben der Sonne und der Nacht (2003; Solens och nattens alla färger)

*I denna bok berättar Reinerová om sina erfarenheter från början av 50-talet då hon tillbringade 15 månader i rannsakningshäkte efter att ha utsatts för politiska beskyllningar. År 1968, då Pragvårens frihetsdrömmar slog ut i blom, beslutade ett förlag att ge ut Reinerovás manuskript. Vid denna tid hyste Reinerová fortfarande förhoppningar om socialismens möjligheter. Men så ser hon inte längre på saken. När hon nyligen ville återvända till händelserna i början av 50-talet och beskriva dem, valde hon därför att omarbeta 1969 års bok. Resultatet blev Alle Farben der Sonne und der Nacht (2003; Solens och nattens alla färger).

**Dessa berättelser ingår i Das Traumcafé einer Pragerin (Drömmarnas kafé)

Lenka Reinerová på kafé Imperial, Prag 2004. Foto © Miro Svolik

Bokpresentation: Drömmarnas kafé av Lenka Reinerová